25.4.10

Pretty Things

Jag har fullt upp att andas med mina lungor som känns som askfat utan anledning och ta hand om mitt knä som nu är helt varigt och svullet.
Jag lyssnar på samma låt om och om igen. Ända sedan igår. Her Bright Skies nya är fantastisk.

So where am I suppose to rest my head tonight,
When we are miles apart, and you never call
I wish we could believe, as we stuck here in between
What could have been and what will never be
Is there something in me that I can call home
Is there something out there that I can hold on to
I am nothing without you

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar