In loving memory of...

Jag sitter, denna lördag med kaffekoppen i handen, vid köksbordet och lyssnar på P3 som gjort ett minnesprogram till Hultsfredsfestivalen. Tycker ni alla borde ta er tid att lyssna på det.Hultsfredfestivalen var inte bara en festival, det var en plats långt från verkligheten. Varje gång jag& Anna anlände dit, 2007-2008-2009, så har tiden stannat. Det var alltid något speciellt i luften, med folket, ängarna fyllda med tält och alla stinkande bajjamajjor. Känslan av frihet när vi äntligen hittat en proper tältplats och vi kunde lägga ifrån oss packningen i gräset, sätta upp tältet och knäcka den första cidern. Vi satt ofta vid udden och kollade ut över Hulingens vatten. Vi levde i en bubbla som ingen kunde ta ifrån oss. Vi skrev våra egna regler, sov i genomblöta tält och såg fantastiska konserter. Träffade helknasiga människor, fick våra kroppar heltäckta av spritpenneklotter och skakade hand med kändisar.
Förra hösten fick jag en annan bild av Hultsfred. För det var då jag flyttade dit, till Rönnvägen, och började mitt första år på Music & Event Management. Det var den bästa hösten i mitt liv hittils. Hela livet var ett disco, som Markus Krunegård uttrycker det. Jag fattade tycke för mina fina klasskamrater, hade episka fester och jag hittade mig ett par nya bästa vänner. Ingenting kan få mig att ångra beslutet att flytta till Hultsfred. På ett år har jag byggt upp ett nytt liv och lärt mig så oerhört mycket om musikindustrin. Att festivalen ställde in en vecka innan utsatt datum är kanske en världslig sak. Visst har vi alla längtat att få jobba på festivalen och ha en annat perspektiv på den än innan, men vi överlever ändå. Hultsfred är ett centrum för kreativitet inom både musik och eventarrangering. Festivalens död kommer inte att påverka detta.
2007

2008

2009
Det finns så många fina bilder, många finns på min bilddagbok; http://pewllan.bilddagboken.se