eld/kol

Du sa att jag skulle andas, men elden hade redan tagit över mig. En torsdagsfilosof med kaffe och en nyckelknippa som vapen för en stundande kaotisk hemfärd. Några piller och det kommer gå bra sa du. Eller var det kanske jag som intalade mig själv den lögnen, vilket av det spelar därefter ingen roll. Vad är hem sa du. Du ville helst inte svara på frågan, gnida yllesockorna mot parketten var tydligen ett bättre tidsfördriv. Gick in på din Facebook-sida och tänkte skriva att jag saknar dig. Men det kändes ju mer absurt än helhjärtat. Något hjärta hade du tydligen inte, men saken kan lösas med en kompromiss. En utredning om hur / varför livet hade varit om du inte lämnat mig kvar med strumpläster i snön. Kanske var det såklart bäst att du gjorde det, för oss alla. Två liv som bröts mitt itu och elden blev till kol. Det var fan lika bra.