_

Överlag en underbar festival trots värmen, smutsen, överbefolkningen, inflammation i min visdomstand + vänsterkäke och det sämsta mobilnätet. Här följer en kort sammanfattning av bilder.
Festivalpizza. Fantastiska Paolo Nutini. Sick Puppies. Såg The Moniker på stan tillsammans med Mamma på torsdagen och lunchade med henne och kusin + halvkusin. På kvällen fick jag smita från jobbet på Eden och kolla några låtar med 30 second to mars. De är alltid lika magiska, varje gång jag sett dem så har de levererat 110%.
En liten bild från informationsboden på VIPen där jag jobbade :)

Slitna festivaltjejer! Jag & Anna.

Klas & Anna på Bob Hund.
Underoath som var riktigt grymma. Kanske den bästa spelningen som jag hann se på festivalen. Jobbade rätt mycket men hann också se de banden som spelade på Utopia, största scenen, eftersom den låg jämte med VIPen. Och vad tyckte jag om Bob Dylan? Visst, det var stort att se honom eftersom han är en levande legend, men samtidigt - varför bjöd han inte på sig lite mer? Och synd på hans hesa stämma som knappt gick att tyda.
Kanske den bästa spelningen som jag hann se på festivalen. Jobbade rätt mycket men hann också se de banden som spelade på Utopia, största scenen, eftersom den låg jämte med VIPen. Och vad tyckte jag om Bob Dylan? Visst, det var stort att se honom eftersom han är en levande legend, men samtidigt - varför bjöd han inte på sig lite mer? Och synd på hans hesa stämma som knappt gick att tyda.
Resultat
Konserter jag önskade att jag såg: Henrik Berggren, Patrick Wolf, Kristian Anttila, Maskinen och hela The Ark.
Bästa konserter: Underoath & Mando Diao, säkerligen 30stm om jag sett hela.
Sämsta konserter: The Strokes - hur tänkte dom egentligen? Älskar deras musik, men diva-fasonerna var alldeles för höga, spelningen var jättekort och vad fick publiken för interaktion?
Ros: Bob Hund som försökte sitt bästa trots gles publik och till fina funk-kamrater på VIP:en.
Ris: till alla mobiloperatörer, Bob Dylans fotoförbud och min visdomstand.