Du rör på glaset och smuttar på det sådär så att dina läppar blir färgade av rödvinet. Flaskan är halvtom och ditt Marlboropaket är nyöppnat; du tänder en cigarett och andas in. Ännu en kväll har gått till ända och Iliaden ligger i ditt knä, inbunden med flagnade sidor. Du längtar efter handskrivna brev från kontinenten, med poststämpeln i högra hörnet och adressen nedanför; den tiden då ett brev kunde ligga på nattduksbordet i månader och var prytt med Cologne från den förälskade avsändaren. Liljorna på fönsterbleket doftar ljuvligt och du minns din ungdom som om den var igår; ändå saknas något. I översta lådan i byrån ligger fotoalbum med ansikten som är totala främlingar och bredvid ligger telefonboken med nummer som du inte längre kan slå. Nummer som bara leder till upptaget-ton och som inte längre har någon ägare. Speglarna har du burit upp till vinden men det röda läppstiftet står fortfarande kvar på badrumshyllan. Som en symbol; symbol för ensamhetens trevnad efter att ha någon när ålderns höst övergår till en hjärtlös kall vinter.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar