14.9.11

R.I.P.

Det känns som jag står med mitt liv, mina lungor och framförallt mitt hjärta i min hand ovanför en motorväg. Och innan jag hinner tänka mig för kastar jag ner allt på samma gång. Allt blir överkört och resterna etsas in i mitt huvud för all framtid. Att jag kastade bort mitt hjärta, sårade min själsfrände och brände alla broar jag byggt upp för att kunna återhämta mig. Tragiskt och sant.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar