Årets album - utan rangordning

• Jessie Ware - Devotion: Soulpop i sitt esse. Lyssna på 'Night Light'.
  
• Wild Nothing- Nocturne: Om magi kan överföras till toner så är detta resultatet. 'Rheya' är nog min absoluta favoritlåt i år.
  
• Twin Shadow - Confess.
  
• Perfume Genius - Put Your Back N 2 It: Ett av de första albumen som släpptes i år och som väntat är det också enligt mig ett av de starkaste. Atmosfärisk pianopop med gråt i halsen. Ett ledmotiv medan jag vandrade längs Mannheims gator i våras.
  
• Mando Diao - Infruset: Ända sedan jag hörde Strövtåg i hembygden på P3 någon gång i slutet av sommaren kunde jag inte sluta förundras över detta koncept. Denna skiva är inte bara ett konstverk i sig, utan också en kamp för att föra vidare de svenska diktarna. Att på ett så dynamiskt och vardagligt sätt anamma och bidra till att nya generationer får ta del av Fröding är mästerligt gjort.
  
• Niki and the Dove - Instinct.
• Grimes - Visions: Grimes har varit min allra mest spelade artist nu i höst, vilket tyder på att denna skiva är min främsta favorit. Lyssna på 'Genesis'.
  
• Patrick Wolf - Sundark and riverlight: Efter att ha sett denna mytomspunna man på Eriksdalsbadet i Augusti har jag inte riktigt haft ord för att beskriva hans betydelse. Detta album är en samlingsskiva av noggrant utvalda låtar som Patrick själv tolkat akustiskt. Flamenco-gitarr blandas med stråk och någonstans har låtarna aldrig haft lika mycket djup som nu.
  
• The XX - Coexist.
  
• Kent - Jag är inte rädd för mörkret: Denna skiva kom som en sorts påminnelse om Sverige när jag bodde i Tyskland. Jag minns fortfarande känslan av när jag gick från andra sidan stan en kväll i spöregn mot Luisenring och 'Beredd på allt' var på repeat.
  
• The Asteroids Galaxy Tour - Out of Frequency: Ett danskt album får äran att avsluta detta inlägg. 60talish pop när den är som vassast. (Sönderspelades under vår Berlinvistelse i början av maj).