Way Out West '15

I år var Way Out West helt i musikens tecken. För en gångs skull såg jag nästan allt jag ville se!

Torsdag

 Årets armband.




Första artisten jag såg var Adam Bainbridge, aka Kindness. Solen sken, folk var glada och Adam levererade stort ihop med sitt coola band. Jag tycker att senaste skivan, som för mig var en besvikelse, faktiskt gjorde sig helt rätt live!

Därefter kollade jag på Belle & Sebastian från öltältet och sedan tryckte jag och Jonas oss in i Linnétältet där Future Islands (bilden) rev av sin dansanta 80-talspop medan svetten rann.

Den enda bilden jag egentligen fick på sångaren Samuel T. Herring, som jag fullkomligt avgudar. Tyvärr ville alla andra också få sig en skymt av honom... vilket är helt förståeligt!


Sedan rörde vi oss bort till Azalea där Foxygen spelade.


Därefter kikade vi in ett rätt så sömnigt The War on Drugs. Det var nog helt enkelt inte deras tid på dagen helt enkelt.


Susanne Sundfør förtrollade sedan hela Linnétältet med sin pampiga stämma. Sedan kollade vi lite på Beck och sen drog jag hem och sov!

Fredag

Efter jobbet skyndade jag mig hem och bytte om för att sedan ta mig in på området där...

... ingen mindre än Father John Misty stod på scen. En mer arrogant person är svårt att tänka sig. Han gav publiken peekar konstant om att de höll på för mycket med sina mobiler, att de borde hashtagga Mumford and Sons och att han ironiskt hade skrivit sina låtar med tolv co-writers. Han verkade hata allt och alla, vilket gav spelningen gnista.

På Linné brände Years & Years av hit efter hit från deras debut som jag älskar.

Två halvdöda festivalare.

Fredagens höjdpunkt - Florence + The Machine levererade minst sagt. Hon sprang runt i sin vita dress fram och tillbaka helt barfota och fick med sig hela publiken.


Jag var nog inte den enda som önskade att hon hade fått spelat ännu längre!

Efter Florence käkade vi churros och tog oss en titt på Pet Shop Boys innan vi drog till Pustervik. Där gick nämligen Woods på scenen vid 01.30, och snacka om att det var värt väntan! Magiskt helt enkelt.

Lördag

Började med att sitta och dricka öl på vår balkong tillsammans med Simon och David. Vi satt tills regnet började ösa ner och sprang då iväg till vagnen. Vi försökte tränga oss in så gott vi kunde på Amasons spelning på Linné men gav upp efter en stund och drack öl istället. Halvkollade på Chic från stora öltältet och sen såg vi även Patti Smith därifrån. Därefter Ellie Goulding och sen avslutades allt med First Aid Kit. 

Efter världens godaste panerade ost i Gyllene Prags tält gick vi ner till Pustervik för att se festivalens sista konsert. Jag tappade bort min plånbok och fick panik men som tur var hittade någon jävligt fin människa den och lämnade in den till garderoben.

Vår sista spelning blev megafina SOAK som spelade ett kortare set. Älskar henne så mycket! Sen vandrade jag och Jonas hem i regnet.

Ses nästa år!