Rödljus

Mörkret tänds igen. En ensam lång väg hem från tågstationen, och jag har redan hunnit citera från Kent två gånger. Att leva i en dröm är det bästa, men att vakna upp igen är ett antal gånger värre. Livet har varit underbart de senaste dagarna med Daniel, men på väg hem från stationen så möttes jag upp av allt annat. Jag tänker på dig, vännen min. Jag vet inte om det där med paralleller är något som jag kan handskas bra med. Att vara superlycklig medan jag är bedrövad. Jag är bäst på att gömma och glömma helt enkelt.

Jag känner för att spendera lika mycket pengar som jag beställt kurslitteratur för, på saker som jag suktar efter. Nytt Tigi shampoo (headshot) är redan hemklickat, nu funderar jag på parfymer. Ska jag eller ska jag inte. Jag vet att de inte får plats på min bricka där jag har alla andra, men det är ju ännu en världslig sak. Jag är galen, men det ska man vara för att kunna klara sig här i världen.