nolltvåtjugo

Grönt te, söndagsfilmen och inte mycket annat. Gravitation i bakgrunden. Känns lite tomt att vara själv hemma. Jag tror inte att jag varit så beroende av sällskap förut som jag känner mig just nu, förut var det ett privilegium att vara ensam hemma och kunna göra vad som helst. Nu känns det mer tomt och nästintill rastlöst. Om lite mer än en vecka kommer nog mamma och syster och hälsar på. Jag längtar så ini efter dom, kommer bli så oerhört mysigt. Tills dess får jag sitta och frekvent bita i läppen och hoppas på att något åtminstone skall hända. Stirra upp i det vita taket, se skuggorna dansa och andas efter sommar.