Första skoldagen

Idag är första dagen i skolan för hösten. Ska läsa Företagsekonomi III- Marknadsföring samt examensarbete. Skulle vara pepp om det inte var för allt annat som snurrar runt i mitt liv just nu. Hoppas på en givande och bra hösttermin ändå och många kick-ass utekvällar.
Jag förra sommaren.

Genialitet // Magi

We were lovers // and now we can't be friends

Stay

Själ

Det sägs att allt är vackert. Att varje händelse bringar något gott med sig. Men, bland rosenbuskage finns det också taggar. Det är svårt att urskilja och förutse vad som gör ont och vad som är befriat från lidelse. Till och med lidande anses vara vackert. En ros i gråskala sägs fortfarande vara vacker trots att ingen egentligen vet vilken färg den bär. Den är möjligtvis röd och fylld av kärlek som cirkulerar runt i våra blodomlopp. Vi växer upp och lär oss om att kärlek är det vi alltid kommer att ha, och det som vi alla kommer tillägna vår livstid att söka efter. Våra hjärtan kan brista och krossas åtskilliga gånger men någonstans slutar vi aldrig att hoppas. Hoppas på att någon dag vara fullständigt oåterkalleligt lyckliga. Vi lär oss också att aldrig vara nöjda med oss själva. Att vi alla har brister och fel, och att vi aldrig får eller kommer lyckas bättre än någon annan före oss. Ett paradoxalt beteende vilket leder oss till den stora gåtan kring likgiltighet och undermedvetna lagar och regler om hur vi ska framstå och handla. Måste vi kriga inom oss själva och med andra för att finna ro? Måste vi lida för att nå till en nollpunkt?

Sleep alone

Pluggar mest och hoppas på framgång helt enkelt. Dagarna går, jag går upp tidigt och jag går och lägger mig sent. Dricker någon kopp kaffe, ser tv-nyheterna och kan inte sluta att bita mig i läppen när jag försöker sova. Någonstans inom oss finns hopp och livsglöd, det är bara svårt att tyda det ibland. Men jag tror på det. Definitivt.

K-town

Så, nu är jag helt installerad i Kalmar och i min säng som jag saknat lite över sommaren. Jag åkte bil ner hit i lördags med Mamma och Syster. Sara ska alltså studera på Linnéuniversitetet i Växjö och kommer bo i Kalmar tillsammans med Lukas som också kommer att plugga, just nu bor de dock hos mig och Sandra tills de får tag i en egen lägenhet (så snart som möjligt förhoppningsvis). Vad gör man inte för sin syster? Det är mycket mysigt i alla fall, fast Mamma åkte hem i morse. Skolan börjar inte förrän nästa vecka så är rätt lugnt, dock har jag tenta nästa fredag så blir inte något såsande från min sida.
Tre fantastiskt (relativt nya) bra låtar som alla borde hört:

Peter, Björn & John ; Second Chance

Foster The People; Pumped Up Kicks

Firefox AK; Color The Trees

Rendez-vous

Igår tog jag en avskedsfika med Rebecca på Siljan. Jag åker ju ner till Kalmar på Lördag och hon åker snart till Brighton (England) för att plugga. Lite avis är jag faktiskt, men jag hoppas hon får det super. Idag har jag annars sett de sista två Harry Potter filmerna. Synd att det är slut nu, hade gärna sett att det kommit en till bok. Go'fika som de hade sagt på tv.

Rebecca var mycket road av mitt sällskap som ni kan se ;)
Hon skrattade mest hela tiden.

Och jag kunde inte få till en bra bild.

Konst & Blåbär

Igår var jag i Borlänge och köpte jag på mig dessa ting, akvarellpennor, penslar och skissblock. Det blev lite basplagg på Kupolen också.

När jag kom hem intog jag det bästa mellanmålet; hallon/blåbär fil med nyplockade Djura-blåbär. Fantastiskt gott.

Für Elise

Du rör på glaset och smuttar på det sådär så att dina läppar blir färgade av rödvinet. Flaskan är halvtom och ditt Marlboropaket är nyöppnat; du tänder en cigarett och andas in. Ännu en kväll har gått till ända och Iliaden ligger i ditt knä, inbunden med flagnade sidor. Du längtar efter handskrivna brev från kontinenten, med poststämpeln i högra hörnet och adressen nedanför; den tiden då ett brev kunde ligga på nattduksbordet i månader och var prytt med Cologne från den förälskade avsändaren. Liljorna på fönsterbleket doftar ljuvligt och du minns din ungdom som om den var igår; ändå saknas något. I översta lådan i byrån ligger fotoalbum med ansikten som är totala främlingar och bredvid ligger telefonboken med nummer som du inte längre kan slå. Nummer som bara leder till upptaget-ton och som inte längre har någon ägare. Speglarna har du burit upp till vinden men det röda läppstiftet står fortfarande kvar på badrumshyllan. Som en symbol; symbol för ensamhetens trevnad efter att ha någon när ålderns höst övergår till en hjärtlös kall vinter.

Orsa Björnpark

Igår var jag och familjen till Orsa Björnpark för att kika på djuren. Det var jättemysigt och efteråt åt vi picknick. Bilder från min iPhone, fler bilder kommer sen från Pappas kamera. Entrén.

Uppstoppade björnar.

Några riktiga björnar som festade på apelsiner, morötter och äpplen.

En tiger som solade på bergssluttningen.

Närbild på tigern.

En söt brunbjörn.

Uppstoppade isbjörnar.
Rödluvan och vargen var utställda.

På vägen hem tog vi ett stopp i Rättvik där vi råkade stöta på tågen från På Spåret.

Cogito, ergo sum

Lyssnat på dammiga LP-skivor // bakat äppelkaka // Shoppat i Borlänge // Köpt en ny jacka // Färgat håret // Bitit mig alldeles för mycket i läppen // Studerat mitt släktträd // Pluggat kalkylering och insett att sommaren troligtvis är över.

Taedium vitae

Lightsick

Mina naglar är målade i samma färg som sensommarrönnbär och har annars haft en mysig filmkväll/tacokväll med Anna; Rovdjur & Despicable Me. Förresten är jag blond.

Take me over // Take me out

Sleepover hos Rebecca igår med pizza, drinkar, film, prat & sedan jordgubbar till frukost. En mycket trevlig tillställning.

ennui

Forget-me-not eyes. Isblå och tomma som en sjukhusvägg. Hjärta som en frusen Alaskaflod; varken vener eller artärer. Räknar nollor till tio och håller andan. Inte ens en cigarettfimps glöd har tillräcklig värme. De vissna ängsblommorna i kristallvasen har fällt sina sista blad på den solblekta vaxduken. Det finns gummisulor som är mer nötta än du. Ändå blåser du röken över din vänstra axel och nynnar på dödssymfonin. Tragedi. Stundtals infinner jag mig i en ny basker-position; inser att dagen inte blir ljusare än såhär; att natten är min dag och konstnärligt djup samt ytlighet är min kopp av te. Det är som att tvätta ögonen med tvål, tungan med svinto och äta ett saltkar. Jag är sannerligen paradox-beroende och mitt motgift är vardagen. Onekligen obegriplig att tyda, och därför är jag svår. Kan man säga så med yttersta intellekt och legitimitet?